100-åriga blytryckta skatter

Vi har äntligen kommit till skott med att rensa ur vår lilla stuga.
Några dagars röjande och sorterande, några vändor med släpkärran till återbruk och loppisar. Det vi vill spara har fått nya förvaringsplatser och plötsligt står stugan tom och redo för att få sig ett invändigt lyft – NÄR nu andan faller på… Är i alla fall väldigt nöjd över att den inte är längre är ett möbel- och prylförråd till inte bara oss, utan också halva släkten 😉
Nu ser man helt klart vilken potential den skulle kunna ha. Som ateljé, tillhåll för middagar och små fester, kreativa cirklar eller en spartansk men mysig gäststuga.

Vi kunde inte hålla oss utan var tvungna att titta in lite under tapeterna och lyfta på linoleummattan i kammaren för att se om det kanske gömde sig ett fint brädgolv där. Och ja! Halleluja! Ett obehandlat brädgolv fanns det och till vår stora glädje också något annat mycket intressant. Mellan linoleummattan och trägolvet låg ett skikt av gamla och flera dessutom väldigt välbevarade dagstidningar från 1911 och 1912. En bra fingervisning om när Albert och Elin, som vi sedan tidigare vet bodde här, flyttade in med hopp om en framtid tillsammans. Livet de drömde om som började där och då, 1912 med ett enkelt soldattorp och en bit mark, att odla och leva av. Deras öde får jag återkomma till senare.
Det är nu över 100 år sedan. Att få läsa samma textrader som dem och att få en inblick i hur deras vardag såg ut för så länge sedan känns väldigt vördnadsfullt. Och just denna hade några väldigt gripande skildringar från det som var aktuellt i dagstidningen i april 1912, endast 14 dagar efter Titanic-olyckan.

Ateljén – Före och efter utvändig renovering

Gårdsstuga röd med vita knutar

Här är den. Vår lilla gårdsstuga, som alltid gått under namnet ”Lilla stugan”.
Nej, den är inte min ateljé egentligen. Men jag har en dröm om att den en dag kommer att bli det… 🙂
Som det är nu har jag ingen speciell plats för mitt måleri utan allt måste plockas undan efter varje tillfälle, vilket gör att det blir en lång startsträcka att komma igång igen. Skulle vara så skönt att kunna ha pågående målarduk framme utan att behöva vara med och vakta så att ingen stöter till eller får feeling och målar dit en stor, tjock, oidentifierbar kludd mitt på tavlan 😉 Det var i och för sig några år sedan just det hände 🙂

Så, förra året var stugan i ett ganska slitet skick och fick sig en välbehövlig, utvändig renovering. Det var sommar och semester och jag trodde aldrig vi skulle bli klara. Dessa fönsterspröjs! Väldigt vackra men inte optimala när man ska måla om.

Så här såg det ut innan och under tiden vi jobbade.

Till slut blev det ändå klart och då blir man sååå nöjd. Nästan så pass nöjd att man börjar fantisera om att det vore kul att börja med den otroligt slitna insidan av stugan också… Där ingen strukit ytorna medhårs på minst 70 år. Vi får se om vi kommer till det stadiet någon gång framöver.

Ha en bra dag!

Kram Jenny